Frågor till forskarna i projektet
Åse Strandbu
Du har ju lång erfarenhet som idrottsforskare, hur upplever du arbetet med det här projektet om hästsporten?
Spennende å bli kjent med hestesporten. Mye er likt det vi vet fra idretten, men noe er spesielt. Det spesielle er at de som driver med hestesport tilbringer vært mye tid i stallen - også de som ikke er toppidrettsutøvere. Hesten, og omsorgen for hesten er det andre spesielle. Mange idrettsutøvere er lidenskapelig opptatt av idretten sin. Det virker som dette gjelder ekstra sterkt i hestesporten
Om du själv skulle rekommendera två viktiga saker till alla de hästälskande unga personer som är aktiva inom hästsektorn, vad skulle det vara?
Forebygging av trakassering og overgrep er først og fremst et ansvar for ledere i sporten. Men også unge deltakere i idretten kan bidra til et tryggere miljø ved å si fra om forhold som ikke er bra.
Den här tystnadskulturen är en bromskloss för allt trygghetsarbete att ha en reell inverkan, både för människors liv och organisatoriskt för hästmiljön som näring och sport. I allt från att förebygga missförhållanden, att bryta utsattas isolering, tystnad och ensamhet med hjälp och stöd, att kunna identifiera grooming, övergrepp och trakasserier (helst i tidigt skeende) och att systematiskt agera och hantera det för vad det är. Det handlar inte bara om att skapa en funktion i organisationen där människor kan rapportera -- utan om vad som händer när någon gör det.
Kan du ge något exempel på hur man ska göra för att bryta tystnadskulturen då?
Till exempel behöver vi alla i våra olika roller i livet (ledare, lärare, tränare, föräldrar, chefer, kollegor, vänner, syskon, förebilder) försöka att aktivt bidra till att normalisera samtal om typiskt känsliga, negativa, kritiska och svåra frågor. Låt oss koda om dem till intressanta, viktiga, utmanande, givande samtalsämnen och frågor så att de blir pratbara. Sänk trösklarna. Gör det runt fikabordet, på teorilektionen, vid middagsbordet med familjen, på ledarutbildningen, i bilen från stallet, i rekrytering och anställningsprocesser, på digitala plattformar och medier, på styrelsemötet. Och inte bara en gång utan återkommande. Det kanske låter trivialt, men det är trots allt i alla dessa ständiga mikrohandlingar som beteendemönster skapas och normer kan förändras. Jag förespråkar också att parallellen mellan hästvälfärd och människovälfärd görs tydligare, det tror jag kan gynna omsorgen om både både häst och människa.
Susanne Johansson
Du påpekar ofta behovet av att bryta tystnadskulturen, varför är det viktigt?
Något som verkligen blivit tydligt i våra resultat i det här projektet är hur djupt rotad tystnadskulturen är inom häst och stallmiljön. Det finns inte på kartan att berätta om övergrepp man varit utsatt för, då är man körd i branschen, sporten och gemenskapen. Alla vet vad som pågår, men ingen gör något. Så är de typiska, dominerande upplevelserna bland utsatta enligt våra resultat. Inte bara förr utan än idag.
Susanna Hedenborg
Du som länge varit verksam inom både hästforskning som hästsport, var det något i det här projektet som överraskade dig eller var oväntat?
Kanske inte oväntat, men viktigt att komma ihåg att hästen -- och såklart kunskap om hästen, ridning etcetera -- är så central. Att vi använder djur i sporten ställer särskilda krav på alla inblandade, både för hästars och människors välbefinnande.
Om du själv skulle rekommendera två viktiga saker till hästsektorns ledare, både de i stallen och i styrelserummen, vad skulle det vara?
Jobba med trygghetsfrågor hela tiden -- vänta inte tills något händer. Det finns ett fint material som ridsporten plockat fram. Och sporten har ju särskilda möjligheter att göra just detta eftersom ungdomssektionerna är starka och har representation i styrelsen.
Nina Sølvberg
Du som forskat om sexuella trakasserier och övergrepp inom idrotten i flera år, är det något särskilt som slagit dig
när du jobbat med det här projektet specifikt?
Å jobbe med dette prosjektet har vært en bekreftelse på at seksuell trakassering og overgrep kan skje i alle idretter, fremfor at noe særskilt har slått meg. Jeg er dessverre ikke overrasket over en høy rapportering av seksuell trakassering i hestesport, og resultatene fra prosjektet minner om hva tidligere forskning i idretten også har løftet frem.
Kan du ge något exempel där hästsporten skiljer sig åt från andra idrotter respektive där hästsport och annan idrott verkar likadant?
Av metodiske grunner er det vanskelig å sammenligne ulike idretter når man ikke har undersøkt idrettene i samme prosjekt. Når det er sagt tenker jeg at det er mange faktorer som er like mellom hestesport og andre idretter, men noen av de vanligste risikofaktorene eller risikosituasjonene som vi kjenner igjen fra andre idretter står kanskje enda sterkere i hestesporten, som for eksemepel ujevne makt/avhengighetsforhold, en-til-en situasjoner, reiser og transportsituasjoner, høyt tidsbruk i idretten og miljøet.
Hestesporten skiller seg også fra mange andre idretter ved at deler av sporten er privat organisert, og at tilgang på hest er avgjørende for å bedrive sporten noe som kan øke makt- og avhengighetsforhold og utnyttelse av spesielt unge (jenters) sårbarhet.
Forskargruppen på studiebesök på Strömsholm, 2025.
